Hare

Jag börjar detta inlägg med att skriva lite om ett av Sveriges vanligaste däggdjur, nämligen haren.
Många har säkert ställt sig frågan, varför är harar så rädda? Ingen vet nog säkert. Vi tar det förgivet. Oftast hinner vi inte upptäcka haren innan han sprungit iväg till ett snår i närheten för att ligga och trycka i ett par timmar och garantera sin säkerhet..

Ni kanske tror att jag nu skulle komma med en bra teori om varför harar är rädda. Så är tyvärr inte fallet, jag har ännu mer obesvarade frågor kring haren och dess nervösa liv.

Varför dör inte haren i hjärtattack så fort den ser en människa?

Jag tror vi kan dra en gemensam slutsats kring harens beteénde. Fruktansvärt svaga nerver. Starkt hjärta.
Denna fakta har jag baserat på harar från Kållered, som ju bor lite "offside" och inte bör vara så fruktansvärt rädda, kan man tycka.

Nu ställer jag mig frågan; Varför finns det harar som bor inne i själva stan? HUR FAN ÖVERLEVER DEM?
Tänk bara;
-Shit jag ser en människa där borta, måste gömma mig. FAN det finns ingen buske. jag är på avényn..
Vart tar haren vägen där han kan få lugn och ro?
Det måste vara något som driver hararna till att bosätta sig inne i Göteborg. Blir de kanske mobbade av lanthararna, eller vet de inte hur man tar sig ur stan?

Även om vi nu ej kan få ett konkret svar på varför harar är så rädda, eller varför de väljer att bosätta sig i centrala stan. Så kan vi dra slutsatsen att det ÄR ett helvete att vara hare, inte en lugn sekund. Ingen vila. För ser man en människa eller liknande så blir det till att lägga benen på ryggen och löpa ett par kilometer och trycka i en lämplig buske i väntan på nästa människa, då man får springa ett par kilometer igen och upprepa samma procedur igen.

Fundera gärna och skriv en kommentar om eran teori, så vi kan få ett slut på denna fråga.

Gick och tänkte...

Gick och tänkte över min nya taktik inför midsommar. Förra året gick det inget vidare. Drack och drack och drack, sedan somnade lite, vände ut och in på magsäcken, för att sedan återgå till min sömn igen.
När jag vaknade nästa morgon låg det två pojkar bredvid mig, vilket inte alla gånger kan tyckas vara så trevligt.
Men i år har jag en helt ny fräsch taktik att följa.

Jag skall dricka dricka dricka, somna en stund, vända på magsäcken och somna igen. Kan tyckas lik förra årets taktik (som inte alls var någon taktik, bara naturbegåvning), bara det att jag tänker vakna upp bredvid två stycken flickor istället! Mycket trevligare för alla inblandade.

Jag har tagit ett (1) liv inatt

Nu är jag högst på Mrfdl (Mölndals rådjursförenings dödslista).

Iaf, kom körandes på gamla riksvägen från Lindome, i höjd med sagsjöbelysning då ett rådjur hoppar rakt in framför bilen... PANG säger det och den lille stackaren flyger 8 meter rakt fram och landar på den blöta asfalten framför bilen... När jag fick stop på MAMAMS bil så skyndar jag mig ut för att se hur den klarat sig. Inte bra. Benen rykte oregelbundet likt ett strets armar vid utbrott, och det såg ut som han låg och trampade vatten typ.
Men vad skulle jag göra? jag hade ju ingen kniv eller gevär med mig som jag kunde avliva den med!
Men jag kunde ju inte bara stå och se på när de låg där och rykte, så han fick smaka på min lacostesula rakt över huvudet, varefter rycken slutar tvärt. Nu vet jag hur Derek i American history X kände sig när han gjorde något liknande...
Släpar in rådjuret till kanten och kör hem igen. Väcker mamma och berättar att jag har sabbat hennes bil, fast hon blev inte arg, utan tyckte att huvudsaken var att inget hänt med mig.

Gick ut till bilen på parkeringen för att kolla vad som egentligen hände med bilen. Och när jag står där ute, så hör jag något som prasslar i buskarna. Så kommer det ett rådjur ut från busken och ställer sig mitt i vägen å blänger på mig!
Snacka om att rådjuren mobiliserar snabbt. Jag känner mig fruktansvärt hatad blad rådjuren just nu och bör inte visa mig i skogen på ett bra tag framöver!..




Det sjuka var att jag 2 minuter tidigare satt och tänkte "nu är det gryning, nu är alla djur ute och rör på sig" men ändå händer det..